Vichy

Det slår mig ofta hur mycket jag saknar dig,
det slår mig ofta vilket enormt tomrum du lämnade efter dig,
jag kommer ofta på mig själv med att tänka på dig.
Jag har aldrig riktigt tid att skriva ur mig det bara.
Du är värd allting, jag älskar dig så mycket moster.

Varje gång jag ser bilder från landet, brister jag i gråt.
Du är så saknad.
Jag såg upp till dig. Du visste så bra och ville så väl.
Varför cancer.. Varför just du.. ? Du var så värd att leva.

Jag kommer aldrig glömma dig,
du kommer alltid ta lika stor plats i mitt hjärta.
En plats som aldrig kan ersättas, aldrig av någon.


Här vi badade, här runtomkring tog vi promenader och tio minuter
härifrån ligger husen våra, dom som jag har så mycket minnen ifrån
med dig, älskade moster.