Vichy

Morgonen är ung och klockan är bara barnet.
Tänkte pausa lite nu igen och satte mig därför vid datan.
Har pluggat sen klockan sex idag.. Visst har jag tagit små
pauser, men dom har varit på max fem min per gång.
Tycker jag iallafall är grymt gjort utav mig.
 
Jag känner mig så öppen för känslorna, dom bara ramlar in.
Skriver på slutspurten i boken om mig, är på kapitlet där man
ska fördjupa sig om en omtyckt släkting, jag valde såklart min moster.
Det är tungt att skriva och jag vet inte vad mina extrema skakningar
i armarna beror på, antingen sömnbrist , nervositet eller känslosamhet (?).
Det går iallafall inte snabbt att skriva när armarna skakar som en hel
jordbävning på Haiti. Skönt att projektet snart är klart.
Och bland allt mörker av arbete börjar jag kunna se lite ljus iallafall.
 
Behöver koppla av lite, har ju rätt gott om tid på mig,
jag hinner jag ändå inte sova något.
För att om jag lägger mig nu finns det stor risk
att jag inte kommer upp ur sängen imorgon
och jag vill ju riskera att försova mig imorgon,
för imorgon är det en viktig dag.

Det är inte omöjligt att det kommer
flera inlägg denna tidiga morgon. Beror ju på hur mycket rast jag unnar mig.
Puss på er alla söta bloggläsare.