Vichy

Jag har tänkt på en sak.
Undrar om ni med har tänk så någon gång,
att man inte alltid kan ta förgivet att ha sina närmaste o käraste
där vid sin sida hela livet, förr eller senare kommer vi alla gå bort. 
 Alla vid olika tider, därför måste vi ta vara på tiden med varandra.

Det slog mig idag, när jag fick höra att pappa
var ca en halv minut ifrån att krocka med en
lastbil, fast pappa körde upp på refugen och bilen bakom
krockade med lastbilen, han i bilen dog.
Det kunde liksom varit min pappa,
om han nu hade kommmit lite senare...

Jag kommer helt klart vara mycket mer försiktig med vad jag kastar ur mig till
folk i fortsättningen, iallafall till dom som står mig närmast.
 För tänk om man bråkar med sina föräldrar och sen är det sista
man säger innan man drar till skolan eller någonstanns,
jag hatar dig, sen under tiden man är borta är personen i fråga med
om en trafik olycka, blir mördad eller whatever. Då var det sista man sa
till honom/henne att man hatar henne/honom. Det skulle inte jag kunna
leva med, och även om jag och pappa bråkar väldigt mycket så älskar jag
ju honom väldigt mycket, innerst inne såklart!

Och moster, mitt största stöd i livet.
Jag har alltid sett upp till dig och trott
 att du är odödlig. Men nu på sistonde när du fick
diagnosen cancer så har jag börjat inse att det inte är
så, ingen är odödlig. Men varför, varför ska det just hända dig?
 Det gör så ont, men jag ska verkligen tacka för varenda dag jag
får med dom som betyder mest för mig. Tack'
 
Jag önskar bara att allt kunde vara som innan. För jag älskar dig.
 Och tanken på hur lätt allt var när man var liten kan inte sluta slå
mig. Då en puss på kinden var äkta kärlek och man var tillsammans
men 10 stycken samtidigt. Men så växer man upp och kärleken
och livet blir bara svårare och svårare. Nu pussas man och det
räknas som att vara kompisar. Många tjejer kör ju även med kyssar
mellan varandra och det är inget speciellt med det. 
 
Jag undrar var allt ska sluta egentligen, blir allt bara värre och värre?
 Och kommer världen gå under år 2012?

Nu ska jag sluta fördjupa mig i mina tankar och
fortsätta med franskan, bye!