Vichy

Jag visste från första stunden, när jag såg dig att det aldrig skulle fungera
med något förhållande, ändå har jag gått och hoppats så länge.
Att allt bara skulle ordna sig och att det skulle bli något mera mellan oss, trots omständigheterna...
 Jag vill fortfarande att det ska blir så
men att vara såhär kär gör så fucking jävla ont..
Kärlek är inget som går att stoppa, och det tar på mina krafter..

Varför lever jag i en fantasivärld där inget  av det jag vill, är rimligt?
Varför går jag och tror att jag är det där "något extra" för dig, bara för att jag fick
ditt nummer och en kram? Och varför ska du vara så charmig, snygg, snäll, omtänksam, och ja... Allt som en kille ska vara,
när du aldrig någonsin kommer bli min?
OCH VARFÖR SKULLE JUST JAG FALLA FÖR DIG?!
När du ändå inte vill ha mig..? Fan..

Att jag är så kär, beror det på att jag vet att du aldrig kommer att bli min...?
Eller beror det på ålder, hur jag är som person eller hur jag ser ut?
 Har du bara brytt dig om mig, för att du tycker synd om mig?
Kan du inte bara berätta allt för mig, allt det som jag så innerligt undrar...
 Du är den enda som kan stoppa detta, eftersom gud finns ju inte
och ingen annan kan berätta för mig hur du känner för mig..

Du verkar ha hittat någon annan, jag är glad för din skull, samtidigt som
jag är besviken, jag ville ju vara den du kallar älskling, den som bara är din.
Inte ville jag gå här o älska dig när du älskar någon annan..

Jag vill komma över dig, men det enda sättet att göra det är nog att få fetaste
dissen av dig? Eller bara få höra sanningen. Men kommer du någonsin ens kalla mig vän? Eller kommer du ta avstånd ifrån mig nu, när du vet vad jag tycker om dig?

Jag vet ingenting om hur du reagerar/har reagerat på detta,
och det är de som skrämmer mig.. Att inte veta - det skrämmer mig..
 Det är ungefär samma fenomen som att vara mörkrädd - du är rädd för något
som du inte kan se. Jag är både mörkrädd och kär - jag är alltså enligt teorin livrädd.
 Varför är det just jag som ska råka ut för det,  det som jag tror kallas olyckligt kär..?
och när ska allt ta slut..? När blir jag befriad? I guess never..