Vichy

Det här är hopplöst! Mitt tappra försök att lägga mig i sängen
och sova gick käpprätt åt skogen, trots att jag låg där, lyssnade på dina låtar
och allt som jag brukar.. Jag antar att jag inte känner mig trygg.
 Jag ligger i sängen med datan i knät nu, vågar inte röra mig knappt,
det är kolsvart i mitt rum och jag vågar inte gå ur sängen och tända.. 
 
Funderar på att sätta på en riktig barnfilm och försöka sova till den,
men alla tankar bara går åt till att tänka på dig,
och jag kan inte sätta stopp för det. Det är bara du du du
trots att jag aldrig kommer bli bara din..

Har funderat över kören imorgon i tomas kyrkan,
ska jag gå? Eller ska jag inte gå? De e fan svårt,
ni får hjälpa mig o bestämma mig.
 Det som hindrar mig är nog bara jag själv..
Jag har en spärr i huvudet att efter i fredags så
har jag nog skämt ut mig så det räcker, vet inte om jag
vågar se dig i ögonen igen, inte efter det jag gjorde.

Jag vet inte vad jag ska säga om du frågar mig om det heller..
Liksom, vad finns det o säga..?

Nej nu fan får jag ge mig, ska ge sängen ett tappert försök igen
Men jag förstår inta varför jag ej kan sova, min kropp är dö trött
och mina ögon börjar snart göra ont av utmattning, ändå kan jag inte
sova.. Är det såhär det är att vara olyckligt kär, eller är det någon som har
något fastställd diagnos på vad som kan ha drabbat mig?

En sak till jag bara mååste undra, hur fan ska jag komma upp ur sängen
om 2 timmar och tjugo minuter, dessutom prestera någelunda i skolan, utan att få
psm på allt o alla, utan att vara allt för depp..? 
 Ah, detta återstår o se. Jag har bara en sak jag vet just nu
och det är att det är väldigt mycket dax för mig att sova! Det har vart
det ett bra tag nu, fattar inte varför jag fortfarande sitter vid datan, eller ja..
Försökte faktiskt sova halv tre, men jag lyckades inte.. Tror jag kanske är
något utav en natt människa..